Citron.

Jag tror jag läser "citron" överallt när jag ser på mina senast publicerade inlägg. Därför måste jag kalla ett inlägg det så jag inte blir galen.

Nostalgi.

Fastnade på min egen blogg och hittade denna godbit, som är lite av en klassiker före mig:

Orkar inte prata om min dag, utan tänker göra ett inlägg med lite hockeyfilosofi. Hockey sägs vara stort. Men varför? Är inte hockey bara ett par gubbar/tanter/män/kvinnor/pojkar/flickor som åker omkring på en is med en klubba och rör en puck med klubban och försöker att få pucken i ett nät? kan någon säga logiken till mig? VAD är hockeys motto? "Få pucken i nätet"? Jag skulle hellre se på någon som försöker "få puckot på nätet". Hockey är en allvarlig familjeförstörare. Tänk er bara! På middagen idag så satt jag ENSAM i köket och åt, på en fredag, då de andra satt i vardagsrummet och såg på hockey. Jag blev chockad! VAD hände med att äta i köket (vi ignorerar att jag inte gör det då det är typ that's 70' show på TV). Dessutom så tänk på hockeyspelarna! Vad säger deras män/fruar/barn om att de ALDRIG är hos dem en vanlig kväll? Att de är på andra sidan jorden? Borde inte det påfresta deras äktenskap? Är att röra en puck med klubban värt att inte ha något LIV? Vad är berömmelse och pengar mto FRIHET, PRIVATLIV, FAMILJ och KÄRLEK? Säg det till mig!
Dessutom, hockey skadar folk. Folk RAMLAR på den sabla isen och skadar sig! Kanske någon DÖTT av hockey någon gång, ramlat så att hjälmen åkt av och de får huvudet rakt på någon skridsko, med det vassa uppåt! ALLT FÖR DEN SABLA SPORTEN! Om de inte dör måste de åka på sjukhuset och stjäla plats från stackars gamla människor som inte kan gå på grund av ledvärk! Det är så himla EGOISTISKT! Tänk på de stackars, gamla människorna som inte kan gå! De kan inte det på grund av HOCKEYN!
HOCKEYN är alltså grunden för allt ont i världen!

Och sist men motsatsen till minst: HOCKEY ÄR TRÅKIGT! 90 minuter av puckar i nät.

Ett av mina första blogginlägg.

Nu publicerar jag den heliga skriften. Det första blogginlägget jag sparat. Raderade allra första bloggen då den var usel, nämligen. Även denna.

Hursomhelst. Den tredje februari 2006 publicerade jag detta:

Dagen började med en mycket intressant mattelektion. Vår lärare kom inte, och när hon var 5 minuter sen började vi bli oroliga. Hon är nämligen Aldrig sen. Så kom en lärare och låste upp åt oss och förklarade att läraren var på möte. Jag oroade mig för att hon aldrig skulle komma, för jag behövde en penna av henne. Ja, i alla fall klev hela klassen in och pennlös kunde jag inte arbeta. Dessutom var de andra väldigt flummiga så de drog ner alla persienner och drog för alla gardiner och släckte lyset. Så satt vi där i kanske 20 minuter innan läraren kom. Då fick jag min penna och så sa hon att vi fick plugga till NO-provet som var senare på dagen. Det var första gången i världshistorien som vi fick det. Mycket värt att noteras.
Dagen fortsatte med en svenskalektion, då jag inte hade så mycket att göra. Tur för mig var de andra allmänt flummiga igen, så vi hade en sångstund. Med barnvisor, naturligtvist. Så slutade vi 20 minuter tidigare för lunchen.
På lunchen tog jag ut pengar från kontot och gick på bibblan. Jag kunde inte sätta mig på bänkarna i vår "skåpkorridor" för åttorna hade ockuperat dem. Själviskt! ;P
Efter lunchen hade vi tyska. Först hade vi ett test, som läxförhör med betyg. Det gick sådär, speciellt med tanke på att det var HELA pappret som vi hade test på, inte bara de prov vi markerat och tränat på! Men jag kunde de någorlunda ändå. På förra veckans test fick jag tydligen VG. Blev stolt över det, för de flesta fick G eller IG. men man ska jämföra med sig själv, jag vet. Ja, så kollade vi på film resten av lektionen. Som på alla gånger vi gjort det fattade jag inte ett dugg.
Sen var det NO-prov. Svåra frågor, och inte alls bara på målen! Men jag TROR att jag fick G. Tänk om jag inte fick det , mitt första teoretiska IG!
Så var det idrott. Med tanke på att isen inte var den bästa och större delen var övertäckt med snö fick vi välja mellan skridskor och promenad. Jag var en av de 5 som valde skridskor. Vi behövde bara åka en halvtimme, så vi hann med halv 3 bussen. Mysig dag, men var jätteskönt att få komma hem!

Hm. Jag minns de tiderna. Då man gick i högstadiet. Och man inte förstod hur usel den där skolan var.

Statistik.

image2

Varje gång jag läser den inbillar jag mig att en massa nya tittat in, för att linjen reser sig så mycket.

Men nej. Fortfarande 6 unika besökare.

Blogg 1000.

Detta är en av de många bloggar jag startat. Jag vet inte det exakta antalet, men det är över 10 stycken. Klart över 10 stycken. Jag hoppas att jag stannar kvar lite längre här och "trivs" (trivs man på en blogg?) och inte skriver onödiga inlägg och skriver när jag vill, och bara då. Så jepp. Hejhej. Om någon råkar läsa detta.

RSS 2.0