Nu bjuder jag på.
ett av de roligaste klippen någonsin.
boken är mycket bättre än filmen. förutom denna scen (och lite till kanske).
boken är mycket bättre än filmen. förutom denna scen (och lite till kanske).
En sak som irriterar mig med vissa filmer.
Det är när otroligt vackra/söta unga kvinnor som är übertrevliga pratar med den manliga huvudrollen. Så säger de "listen to this song. it will change your life" (alternativt: "listen to this song. it will blow your mind) när de ger honom en cd märkt "mixtape" eller dylikt. Så lyssnar den manliga huvudrollen på låten, sätter sig på sängen, så spelas låten medan man ser huvudrollens tomma uttryck, men man ser ändå hur låten liksom förändrar hans sinne.
Okej, om det vore någon bra låt. Men alltid är det någon dålig indiepop-låt som låter helt intetsägande. Så ska huvudrollen älska den så är det liksom självklart att de är "meant to be" för att de gillar samma låt.
fast, det förstår jag egentligen. Det är ju ganska uppenbart att bara de 2 kan på allvar gilla den låten som är överdrivet tillbakarättlagd. Som liksom är menad att låta som någon vacker låt med mystisk, fin text. Och om bara de gillar låten, så har de uppenbarligen lika dålig smak och kan bara attrahera varandra.
Okej, om det vore någon bra låt. Men alltid är det någon dålig indiepop-låt som låter helt intetsägande. Så ska huvudrollen älska den så är det liksom självklart att de är "meant to be" för att de gillar samma låt.
fast, det förstår jag egentligen. Det är ju ganska uppenbart att bara de 2 kan på allvar gilla den låten som är överdrivet tillbakarättlagd. Som liksom är menad att låta som någon vacker låt med mystisk, fin text. Och om bara de gillar låten, så har de uppenbarligen lika dålig smak och kan bara attrahera varandra.
Åh.
Varför måste Humphrey Bogart vara född 91 år före mig?
(Om någon undrar har jag sett på sabrina och casablanca i helgen.)
(Om någon undrar har jag sett på sabrina och casablanca i helgen.)
Into the wild.
Efter att väntat på det ett tag, såg jag äntligen på den igår. Och vad kan man säga? I 3 ord kan man beskriva den som "vacker, inspirerande, tankeväckande". En kille lämnar sin familj och gamla rika värld för att skänka det mesta han äger till välgörenhet, även bränna upp några pengar, och åker med målet att åka till alaska och klara sig själv. Jag såg den mest på grund av musik av Eddie Vedder och naturbilder, och det var bra. Men även utan det skulle jag ha älskat filmen. En film man verkligen tänker på efter man har sett den, kanske man skulle åka ut till något vilt ställe? Skulle man klara det? Ja, och lite annat. Historien var gripande, och alla människor han träffade (möjligtvist inte det danska paret) var intressanta och man skulle gärna kunna se en film på 2.5 timmar om deras liv med. Baserad på en verklig historia är berättelsen, och det är både inspirerande och upplyftande, men även lite sorgligt.
This is england.
Har sett på den med engelskan.
Den hade allt.
Humor. Glädje. Bra musik. Världens sötaste skratt. Oskyldighet. Engelsk accent.
Smärta. Tårdrypande ögonblick. Otäcka tal. Manipulering.
Jag rekommenderar den starkt. All beröm till min engelskalärare som fick oss att se den.
