En sak som irriterar mig med vissa filmer.

Det är när otroligt vackra/söta unga kvinnor som är übertrevliga pratar med den manliga huvudrollen. Så säger de "listen to this song. it will change your life" (alternativt: "listen to this song. it will blow your mind) när de ger honom en cd märkt "mixtape" eller dylikt. Så lyssnar den manliga huvudrollen på låten, sätter sig på sängen, så spelas låten medan man ser huvudrollens tomma uttryck, men man ser ändå hur låten liksom förändrar hans sinne.

Okej, om det vore någon bra låt. Men alltid är det någon dålig indiepop-låt som låter helt intetsägande. Så ska huvudrollen älska den så är det liksom självklart att de är "meant to be" för att de gillar samma låt.

fast, det förstår jag egentligen. Det är ju ganska uppenbart att bara de 2 kan på allvar gilla den låten som är överdrivet tillbakarättlagd. Som liksom är menad att låta som någon vacker låt med mystisk, fin text. Och om bara de gillar låten, så har de uppenbarligen lika dålig smak och kan bara attrahera varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0