Vad är grejen med mål.
Gah.
Jag tyckte att det var så skönt att äntligen ha skrivit färdigt uppsatsen.
Men när man ser på målen känns det som att IG är på gång.
Jag tyckte att det var så skönt att äntligen ha skrivit färdigt uppsatsen.
Men när man ser på målen känns det som att IG är på gång.
Det tråkigaste som finns.
Det är att kolla igenom en 10 sidor lång uppsats (storlek 10, enkelt radavstånd) och rätta till stavfel och grammatikfel.
En låt alla måste höra
Hm.
Undrar hur lärarna skulle reagera om mitt svar på "how are Aum Shinrikyos beliefs connected to the tokyo subway attack" skulle lyda: "DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖD".
Matilda har tråkigt.
Vad gör hon då?
Jo, först så löser hon sudoku, en omöjlig variant. Hon halvligger på bordet.
Sen när hon inser att hon inte kan läsa det, så börjar hon leka fyllo. Hon tänker, "jag skulle passa bra som filmfyllo". Hon pratar slöddrigt och lågmält, och leker samtidigt bakfull och halvgungar och låtsats som om hennes huvudvärk är ännu värre än den är.
Sen sätter hon sig vid datorn för att skriva en utråkig terroristuppsats. Fast innan skriver hon en knäpp blogg om sig själv i tredje person.
Jo, först så löser hon sudoku, en omöjlig variant. Hon halvligger på bordet.
Sen när hon inser att hon inte kan läsa det, så börjar hon leka fyllo. Hon tänker, "jag skulle passa bra som filmfyllo". Hon pratar slöddrigt och lågmält, och leker samtidigt bakfull och halvgungar och låtsats som om hennes huvudvärk är ännu värre än den är.
Sen sätter hon sig vid datorn för att skriva en utråkig terroristuppsats. Fast innan skriver hon en knäpp blogg om sig själv i tredje person.
Varför finns terrorism?
Det är så sjukt hemskt. Att plåga oss människor så. Att ge oss rädsla. Att ge oss ångest.
Jag måste skriva på min terrorism-uppsats nu. Det är plågsamt. Jag får ångest för jag kommer få högst G. Jag är rädd för den. Varför, Shoko Ashara? Varför?
Men, nu åter till mina filer. "Cult wtf", "eh", terrorism", terrorism findings beliefs", terrorism findings history", "terrorism history findings yo", "terrorism sources".
Men vad hemsk jag är som anklagar Shoko Ashara för att hans attack i Tokyo gjorde att jag måste skriva denna uppsats. Det är så mycket djupare än så.
Nej, Usama Bin Ladin är det som är dummast. Om han inte flygit in 2 flygplan in i tornen så skulle inte terrorismhetsen börja. Så skulle jag slippa terrorismuppsatsen för att "terrorism and global warming are the biggest threats to our society today!".
Jag måste skriva på min terrorism-uppsats nu. Det är plågsamt. Jag får ångest för jag kommer få högst G. Jag är rädd för den. Varför, Shoko Ashara? Varför?
Men, nu åter till mina filer. "Cult wtf", "eh", terrorism", terrorism findings beliefs", terrorism findings history", "terrorism history findings yo", "terrorism sources".
Men vad hemsk jag är som anklagar Shoko Ashara för att hans attack i Tokyo gjorde att jag måste skriva denna uppsats. Det är så mycket djupare än så.
Nej, Usama Bin Ladin är det som är dummast. Om han inte flygit in 2 flygplan in i tornen så skulle inte terrorismhetsen börja. Så skulle jag slippa terrorismuppsatsen för att "terrorism and global warming are the biggest threats to our society today!".
Min senaste låt på hjärnan.
Fast bara första raden, och sen har jag inbillat mig att musiken kom in direkt efter.
Skridskor är en dum uppfinning.
Man måste ha med sig en jävla massa utrustning för att åka det. Så måste man vara någonstans där det är kallt. Så får man ingen träning alls. Det enda man får ut av det är ont i benen för resten av dagen och otroligt ont i fötterna för tillfället. Och en öm bak efter alla gångerna man ramlar. Och ryggont för att man åker böjd framåt. Och en oerhörd känsla av tristess.
Fast egentligen är det ju rätt mycket man får ut av det ju, när man läser det där.
Fast egentligen är det ju rätt mycket man får ut av det ju, när man läser det där.
Undrar om mitt liv hade sett ut om jag följde impulser.
Ja, förstås, om jag gjorde det jag tänkte hela tiden.
Då skulle jag skicka mail till lärare/skrika på dem: "din jävla skitidiot dumskalle! JAG SKA HA MVG."
Då skulle jag skrika på bussen: "håll käften jävla fjortisskitar".
Då skulle jag peka "fuck you" ett par tjugoelva gånger om dagen.
Hm. Jag är nog en väldigt arg människa dold i en söt, behärskad kropp.
Då skulle jag skicka mail till lärare/skrika på dem: "din jävla skitidiot dumskalle! JAG SKA HA MVG."
Då skulle jag skrika på bussen: "håll käften jävla fjortisskitar".
Då skulle jag peka "fuck you" ett par tjugoelva gånger om dagen.
Hm. Jag är nog en väldigt arg människa dold i en söt, behärskad kropp.
Jag pluggar till matteprovet.
Och min stora fråga är:
När fan ska jag ha nytta av att veta att för att lösa formulan för perpendictual (kan inte stava det på engelska, vet inte vad det heter på svenska) är att m1*m2 = -1 och att om man vet den enda gradienten, så ska alltså man räkna den gånger X = -1 för att få veta andra gradienten?
När fan ska jag ha nytta av att veta att för att lösa formulan för perpendictual (kan inte stava det på engelska, vet inte vad det heter på svenska) är att m1*m2 = -1 och att om man vet den enda gradienten, så ska alltså man räkna den gånger X = -1 för att få veta andra gradienten?
J-irritation.
Jag är otroligt less på hela japan-grejen. Speciellt med att sätta j- framför allt som har med japan att göra. J-rock. J-drama. J-tv.
Jag ska börja använda andra bokstäver sådär hela tiden för att se hur folk reagerar.
S-bil (volvo). U-film (I am legend). E-hårdrock (iron maiden).
Jag ska börja använda andra bokstäver sådär hela tiden för att se hur folk reagerar.
S-bil (volvo). U-film (I am legend). E-hårdrock (iron maiden).
Jag känner mig engelsk.
När jag sitter och dricker te och äter rostat bröd.
Eller:
I actually feel quite a bit english.
When I sit and drink tea and have some toasted bread.
Fast vitlökssmör kanske inte är så typiskt brittiskt.
Eller:
I actually feel quite a bit english.
When I sit and drink tea and have some toasted bread.
Fast vitlökssmör kanske inte är så typiskt brittiskt.
Mångkulturell.
Jag läste nyligen ut "svinlande höjder".
Jag är halvvägs igenom "underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra)"
Sen ska jag läsa någon biografi av Nelson Mandela.
Jag är halvvägs igenom "underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra)"
Sen ska jag läsa någon biografi av Nelson Mandela.
Tyska.
Jag kommer oroande ofta att tänka på tyska språket. Jag har nu läst tyska i 4.5 år. Är inne på min sista termin läsandes det. Tyskan är ett riktigt tråkigt språk. Men mycket faschinerande. Några intressanta saker är;
- Det finns 3 former av artikel för bestämd form av substantiv. Der (för manliga), das (för neutrala), och die (för kvinnliga)
- Det heter das mädchen (flickan) och das frülein (fröken typ)
- Efter varje substantiv som är av typen yrke, nationalitet etc så ska man lägga till "in" om det är kvinnligt; normen är alltså manligt.
- Hell betyder ljus.
- De har en sms-förkortning för "vill du gifta dig med mig", något i stil med "WIDUMIHE".
- Blöd (uttalas blöt) betyder dum.
Skriver inte upp fler saker för jag insåg nyss hur otroligt tråkigt det där var. Jag får inse fakta. Jag är en nörd. Och inte en rolig, söt, smart nörd. En knäpp nörd.
- Det finns 3 former av artikel för bestämd form av substantiv. Der (för manliga), das (för neutrala), och die (för kvinnliga)
- Det heter das mädchen (flickan) och das frülein (fröken typ)
- Efter varje substantiv som är av typen yrke, nationalitet etc så ska man lägga till "in" om det är kvinnligt; normen är alltså manligt.
- Hell betyder ljus.
- De har en sms-förkortning för "vill du gifta dig med mig", något i stil med "WIDUMIHE".
- Blöd (uttalas blöt) betyder dum.
Skriver inte upp fler saker för jag insåg nyss hur otroligt tråkigt det där var. Jag får inse fakta. Jag är en nörd. Och inte en rolig, söt, smart nörd. En knäpp nörd.
Dagens låt.
Upptäcktes tack vare att mamma jämt har på P3. Inte min vanliga musiksmak, men en riktigt grym låt faktiskt.
Juvelen - Hanna
Juvelen - Hanna
Nostalgi.
Fastnade på min egen blogg och hittade denna godbit, som är lite av en klassiker före mig:
Orkar inte prata om min dag, utan tänker göra ett inlägg med lite hockeyfilosofi. Hockey sägs vara stort. Men varför? Är inte hockey bara ett par gubbar/tanter/män/kvinnor/pojkar/flickor som åker omkring på en is med en klubba och rör en puck med klubban och försöker att få pucken i ett nät? kan någon säga logiken till mig? VAD är hockeys motto? "Få pucken i nätet"? Jag skulle hellre se på någon som försöker "få puckot på nätet". Hockey är en allvarlig familjeförstörare. Tänk er bara! På middagen idag så satt jag ENSAM i köket och åt, på en fredag, då de andra satt i vardagsrummet och såg på hockey. Jag blev chockad! VAD hände med att äta i köket (vi ignorerar att jag inte gör det då det är typ that's 70' show på TV). Dessutom så tänk på hockeyspelarna! Vad säger deras män/fruar/barn om att de ALDRIG är hos dem en vanlig kväll? Att de är på andra sidan jorden? Borde inte det påfresta deras äktenskap? Är att röra en puck med klubban värt att inte ha något LIV? Vad är berömmelse och pengar mto FRIHET, PRIVATLIV, FAMILJ och KÄRLEK? Säg det till mig!
Dessutom, hockey skadar folk. Folk RAMLAR på den sabla isen och skadar sig! Kanske någon DÖTT av hockey någon gång, ramlat så att hjälmen åkt av och de får huvudet rakt på någon skridsko, med det vassa uppåt! ALLT FÖR DEN SABLA SPORTEN! Om de inte dör måste de åka på sjukhuset och stjäla plats från stackars gamla människor som inte kan gå på grund av ledvärk! Det är så himla EGOISTISKT! Tänk på de stackars, gamla människorna som inte kan gå! De kan inte det på grund av HOCKEYN!
HOCKEYN är alltså grunden för allt ont i världen!
Och sist men motsatsen till minst: HOCKEY ÄR TRÅKIGT! 90 minuter av puckar i nät.
Orkar inte prata om min dag, utan tänker göra ett inlägg med lite hockeyfilosofi. Hockey sägs vara stort. Men varför? Är inte hockey bara ett par gubbar/tanter/män/kvinnor/pojkar/flickor som åker omkring på en is med en klubba och rör en puck med klubban och försöker att få pucken i ett nät? kan någon säga logiken till mig? VAD är hockeys motto? "Få pucken i nätet"? Jag skulle hellre se på någon som försöker "få puckot på nätet". Hockey är en allvarlig familjeförstörare. Tänk er bara! På middagen idag så satt jag ENSAM i köket och åt, på en fredag, då de andra satt i vardagsrummet och såg på hockey. Jag blev chockad! VAD hände med att äta i köket (vi ignorerar att jag inte gör det då det är typ that's 70' show på TV). Dessutom så tänk på hockeyspelarna! Vad säger deras män/fruar/barn om att de ALDRIG är hos dem en vanlig kväll? Att de är på andra sidan jorden? Borde inte det påfresta deras äktenskap? Är att röra en puck med klubban värt att inte ha något LIV? Vad är berömmelse och pengar mto FRIHET, PRIVATLIV, FAMILJ och KÄRLEK? Säg det till mig!
Dessutom, hockey skadar folk. Folk RAMLAR på den sabla isen och skadar sig! Kanske någon DÖTT av hockey någon gång, ramlat så att hjälmen åkt av och de får huvudet rakt på någon skridsko, med det vassa uppåt! ALLT FÖR DEN SABLA SPORTEN! Om de inte dör måste de åka på sjukhuset och stjäla plats från stackars gamla människor som inte kan gå på grund av ledvärk! Det är så himla EGOISTISKT! Tänk på de stackars, gamla människorna som inte kan gå! De kan inte det på grund av HOCKEYN!
HOCKEYN är alltså grunden för allt ont i världen!
Och sist men motsatsen till minst: HOCKEY ÄR TRÅKIGT! 90 minuter av puckar i nät.
Ett av mina första blogginlägg.
Nu publicerar jag den heliga skriften. Det första blogginlägget jag sparat. Raderade allra första bloggen då den var usel, nämligen. Även denna.
Hursomhelst. Den tredje februari 2006 publicerade jag detta:
Dagen började med en mycket intressant mattelektion. Vår lärare kom inte, och när hon var 5 minuter sen började vi bli oroliga. Hon är nämligen Aldrig sen. Så kom en lärare och låste upp åt oss och förklarade att läraren var på möte. Jag oroade mig för att hon aldrig skulle komma, för jag behövde en penna av henne. Ja, i alla fall klev hela klassen in och pennlös kunde jag inte arbeta. Dessutom var de andra väldigt flummiga så de drog ner alla persienner och drog för alla gardiner och släckte lyset. Så satt vi där i kanske 20 minuter innan läraren kom. Då fick jag min penna och så sa hon att vi fick plugga till NO-provet som var senare på dagen. Det var första gången i världshistorien som vi fick det. Mycket värt att noteras.
Dagen fortsatte med en svenskalektion, då jag inte hade så mycket att göra. Tur för mig var de andra allmänt flummiga igen, så vi hade en sångstund. Med barnvisor, naturligtvist. Så slutade vi 20 minuter tidigare för lunchen.
På lunchen tog jag ut pengar från kontot och gick på bibblan. Jag kunde inte sätta mig på bänkarna i vår "skåpkorridor" för åttorna hade ockuperat dem. Själviskt! ;P
Efter lunchen hade vi tyska. Först hade vi ett test, som läxförhör med betyg. Det gick sådär, speciellt med tanke på att det var HELA pappret som vi hade test på, inte bara de prov vi markerat och tränat på! Men jag kunde de någorlunda ändå. På förra veckans test fick jag tydligen VG. Blev stolt över det, för de flesta fick G eller IG. men man ska jämföra med sig själv, jag vet. Ja, så kollade vi på film resten av lektionen. Som på alla gånger vi gjort det fattade jag inte ett dugg.
Sen var det NO-prov. Svåra frågor, och inte alls bara på målen! Men jag TROR att jag fick G. Tänk om jag inte fick det , mitt första teoretiska IG!
Så var det idrott. Med tanke på att isen inte var den bästa och större delen var övertäckt med snö fick vi välja mellan skridskor och promenad. Jag var en av de 5 som valde skridskor. Vi behövde bara åka en halvtimme, så vi hann med halv 3 bussen. Mysig dag, men var jätteskönt att få komma hem!
Hm. Jag minns de tiderna. Då man gick i högstadiet. Och man inte förstod hur usel den där skolan var.
Hursomhelst. Den tredje februari 2006 publicerade jag detta:
Dagen började med en mycket intressant mattelektion. Vår lärare kom inte, och när hon var 5 minuter sen började vi bli oroliga. Hon är nämligen Aldrig sen. Så kom en lärare och låste upp åt oss och förklarade att läraren var på möte. Jag oroade mig för att hon aldrig skulle komma, för jag behövde en penna av henne. Ja, i alla fall klev hela klassen in och pennlös kunde jag inte arbeta. Dessutom var de andra väldigt flummiga så de drog ner alla persienner och drog för alla gardiner och släckte lyset. Så satt vi där i kanske 20 minuter innan läraren kom. Då fick jag min penna och så sa hon att vi fick plugga till NO-provet som var senare på dagen. Det var första gången i världshistorien som vi fick det. Mycket värt att noteras.
Dagen fortsatte med en svenskalektion, då jag inte hade så mycket att göra. Tur för mig var de andra allmänt flummiga igen, så vi hade en sångstund. Med barnvisor, naturligtvist. Så slutade vi 20 minuter tidigare för lunchen.
På lunchen tog jag ut pengar från kontot och gick på bibblan. Jag kunde inte sätta mig på bänkarna i vår "skåpkorridor" för åttorna hade ockuperat dem. Själviskt! ;P
Efter lunchen hade vi tyska. Först hade vi ett test, som läxförhör med betyg. Det gick sådär, speciellt med tanke på att det var HELA pappret som vi hade test på, inte bara de prov vi markerat och tränat på! Men jag kunde de någorlunda ändå. På förra veckans test fick jag tydligen VG. Blev stolt över det, för de flesta fick G eller IG. men man ska jämföra med sig själv, jag vet. Ja, så kollade vi på film resten av lektionen. Som på alla gånger vi gjort det fattade jag inte ett dugg.
Sen var det NO-prov. Svåra frågor, och inte alls bara på målen! Men jag TROR att jag fick G. Tänk om jag inte fick det , mitt första teoretiska IG!
Så var det idrott. Med tanke på att isen inte var den bästa och större delen var övertäckt med snö fick vi välja mellan skridskor och promenad. Jag var en av de 5 som valde skridskor. Vi behövde bara åka en halvtimme, så vi hann med halv 3 bussen. Mysig dag, men var jätteskönt att få komma hem!
Hm. Jag minns de tiderna. Då man gick i högstadiet. Och man inte förstod hur usel den där skolan var.
Sorg är
När man har 1-5 rutor kvar på sudokut man hållt på med länge.. och ser att man gjort helt fel någonstans.
Irritation.
Jag sitter rofyllt vid datorn. Läser lite bloggar, kollar runt på aftonbladet och annat smått och gott. Mamma stiger in i rummet. Sätter på konståkningen med öronbedövande volym.
Irriterande, men jag har inget annat att göra.
Så hör jag bråk från lillbrorsans rum. Han är på ilsket humör och skriker på storbrorsan.
De går in hit och börjar skrika.
Jag ger upp. Går ner. Börjar lösa soduko.
Så kommer 30 sekunder senare mamma ner. Sätter på teven i vardagsrummet.
Så kommer storbrorsan ner. Visslar högljutt och tjatar om att jag ska fixa fraktfritt för honom på cdon.
Jag orkar inte med dem och jag går upp.
Jag börjar med detta inlägg. Någon rad efter kommer storebrorsan in och börjar tjafsa igen, och påstår att cdon-arbetarna jobbar vid denna tidpunkt.
Är det så svårt att ge mig lugn och ro eller?
Irriterande, men jag har inget annat att göra.
Så hör jag bråk från lillbrorsans rum. Han är på ilsket humör och skriker på storbrorsan.
De går in hit och börjar skrika.
Jag ger upp. Går ner. Börjar lösa soduko.
Så kommer 30 sekunder senare mamma ner. Sätter på teven i vardagsrummet.
Så kommer storbrorsan ner. Visslar högljutt och tjatar om att jag ska fixa fraktfritt för honom på cdon.
Jag orkar inte med dem och jag går upp.
Jag börjar med detta inlägg. Någon rad efter kommer storebrorsan in och börjar tjafsa igen, och påstår att cdon-arbetarna jobbar vid denna tidpunkt.
Är det så svårt att ge mig lugn och ro eller?
Somebody help me.
Jag har fått "the way I are på hjärnan".
maybe if you strip you could get a tip..
ERASE. Snälla hjärna.
maybe if you strip you could get a tip..
ERASE. Snälla hjärna.
Last.fm
Kommentarer om min top 50
Takida - har tyvärr spelat dem alldeles för mycket. Uttjatat ut av helvete. GIllar de inte längre.
Pearl Jam - mitt favoritband!
Millencolin - okej men har tröttnat på dem
Ramones - mucho bra band
System of a Down - tröttnat på dem
Red Hot Chili Peppers - fortfarande bra, om kanske inte lika
Sugarcult - orkar inte med dem längre
Ebba Grön - fortfarande bra
Foo Fighters - fortfarande rätt bra
Green Day - nuförtiden usch day
The Who - jag gillar dem väldans mycket
Sahara Hotnights - tröttnat
The Subways - börjar återupptäcka dem
Something Corporate - tröttnade för länge sen
Jimmy Eat World - tröttnat
The Cure - lyssnar bara på typ 5% av de dem har gjort
Iron Maiden - rätt bra, men det mesta av dem gillar jag inte
Alice in Chains - lite trött på dem
Nirvana - helt okej, men inte som förut
Danko Jones - ska återupptäckas
My Chemical Romance - förstår inte att jag faktiskt gillade dme
The Hives - lyssnar egentligen bara på deras 2 senaste plattor, illa
Black Sabbath - deras äldre grejer är mycket bra, nyare? vet inte
Lifehouse - för trist nuförtiden
Stiff Little Fingers - gjort ett fåtal bra album bara
Oasis - helt okej men inte tillräckligt
Neil Young - lyssnar än så länge bara på de klassiska grejerna, men de är bra
The Killers - återupptäcker
Spela Stone Temple Pilots - fortfarande helt okej
Blowball - njae
Hybrid Children - så länge sen känns det som, men inget fel på dem
Led Zeppelin - nyupptäckt typ, väldans bra är dem
Goo Goo Dolls - tråk nowadays
U2 - en liten procent av deras musik är bra
In Flames - tröttnat
Bad Religion - mindre än 10 bra låtar som jag hört.
The Exies - tröttnat
Misfits - grymma, jag borde lyssna mer på dem
12 Stones - tröttnat
The Get Up Kids - tröttnat
Blind Guardian - tröttnat
Skid Row - grymma
Tiger Lou - väldigt länge sen
The Beatles - gjort en del bra grejer
Tenacious D - me like
The Rolling Stones - måste höra mer
Gin Blossoms - jag saknar dem!
Hardcore Superstar - trött på dem
Yellowcard - ew
Imperiet - inte hört så mycket som jag velat av dem
Takida - har tyvärr spelat dem alldeles för mycket. Uttjatat ut av helvete. GIllar de inte längre.
Pearl Jam - mitt favoritband!
Millencolin - okej men har tröttnat på dem
Ramones - mucho bra band
System of a Down - tröttnat på dem
Red Hot Chili Peppers - fortfarande bra, om kanske inte lika
Sugarcult - orkar inte med dem längre
Ebba Grön - fortfarande bra
Foo Fighters - fortfarande rätt bra
Green Day - nuförtiden usch day
The Who - jag gillar dem väldans mycket
Sahara Hotnights - tröttnat
The Subways - börjar återupptäcka dem
Something Corporate - tröttnade för länge sen
Jimmy Eat World - tröttnat
The Cure - lyssnar bara på typ 5% av de dem har gjort
Iron Maiden - rätt bra, men det mesta av dem gillar jag inte
Alice in Chains - lite trött på dem
Nirvana - helt okej, men inte som förut
Danko Jones - ska återupptäckas
My Chemical Romance - förstår inte att jag faktiskt gillade dme
The Hives - lyssnar egentligen bara på deras 2 senaste plattor, illa
Black Sabbath - deras äldre grejer är mycket bra, nyare? vet inte
Lifehouse - för trist nuförtiden
Stiff Little Fingers - gjort ett fåtal bra album bara
Oasis - helt okej men inte tillräckligt
Neil Young - lyssnar än så länge bara på de klassiska grejerna, men de är bra
The Killers - återupptäcker
Spela Stone Temple Pilots - fortfarande helt okej
Blowball - njae
Hybrid Children - så länge sen känns det som, men inget fel på dem
Led Zeppelin - nyupptäckt typ, väldans bra är dem
Goo Goo Dolls - tråk nowadays
U2 - en liten procent av deras musik är bra
In Flames - tröttnat
Bad Religion - mindre än 10 bra låtar som jag hört.
The Exies - tröttnat
Misfits - grymma, jag borde lyssna mer på dem
12 Stones - tröttnat
The Get Up Kids - tröttnat
Blind Guardian - tröttnat
Skid Row - grymma
Tiger Lou - väldigt länge sen
The Beatles - gjort en del bra grejer
Tenacious D - me like
The Rolling Stones - måste höra mer
Gin Blossoms - jag saknar dem!
Hardcore Superstar - trött på dem
Yellowcard - ew
Imperiet - inte hört så mycket som jag velat av dem
Makt.
De flesta som säger att de vill president eller statsminister, säger att det är på grund av att de vill ha makt. Liksom, "gud vad häftigt!".
Det som hindrar mig från att vilja bli statsminister etc (förutom alla tal man måste hålla) är just makten. Jag skulle älska att göra sverige till en bättre plats, men.. Tänk om man gör fel val? Tänk om man startar krig, och förlorar pengar och folk? Tänk om man är neutral och blir bajkottad av de andra?
Med makt kommer ansvar, det är verkligen så. Så jag respekterar presidenterna och alla anda regerare. Jag kanske inte gillar deras politik, men tänk vilken kunskap de måste ha. Vilket stort ansvar de har. Hur många som hatar dem och ser ner om de råkar göra ett misstag.
För hur många kunde göra det bättre egentligen?
Det som hindrar mig från att vilja bli statsminister etc (förutom alla tal man måste hålla) är just makten. Jag skulle älska att göra sverige till en bättre plats, men.. Tänk om man gör fel val? Tänk om man startar krig, och förlorar pengar och folk? Tänk om man är neutral och blir bajkottad av de andra?
Med makt kommer ansvar, det är verkligen så. Så jag respekterar presidenterna och alla anda regerare. Jag kanske inte gillar deras politik, men tänk vilken kunskap de måste ha. Vilket stort ansvar de har. Hur många som hatar dem och ser ner om de råkar göra ett misstag.
För hur många kunde göra det bättre egentligen?
Te.
Jag har börjat försöka dricka te. Därmed ställde jag den naturliga frågan: vad är skillnaden mellan grönt och rött te?
Jag sökte svar på wikipedia. Det löd:
Grönt te Grönt te är den vanligaste sorten i Kina och angränsande länder. De nyplockade tebladen upphettas genom ångning (den äldre metoden, fortfarande använd i Japan) eller torrstekning (den sedan länge förhärskande tekniken i Kina) för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.
Rött te Det te som är vanligast i västvärlden kallas där svart te efter färgen på de torra bladen, men i Kina kallas det rött efter färgen på drycken. Efter plockning får bladen (som vanligen först skärs eller krossas) oxidera, en process under vilken de bland annat svartnar, innan de rullas och torkas. Den internationellt vanligaste formen av te. Ska inte förväxlas med rooibos, som ibland något vilseledande kallas rött te.
Nu är skillnaden glasklar. Ja. Jag förstår nu verkligen skillnaden, och vilken som är nyttigare och jag ska satsa på för att ingendera smakar vidare gott.
Jag sökte svar på wikipedia. Det löd:
Grönt te Grönt te är den vanligaste sorten i Kina och angränsande länder. De nyplockade tebladen upphettas genom ångning (den äldre metoden, fortfarande använd i Japan) eller torrstekning (den sedan länge förhärskande tekniken i Kina) för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.
Rött te Det te som är vanligast i västvärlden kallas där svart te efter färgen på de torra bladen, men i Kina kallas det rött efter färgen på drycken. Efter plockning får bladen (som vanligen först skärs eller krossas) oxidera, en process under vilken de bland annat svartnar, innan de rullas och torkas. Den internationellt vanligaste formen av te. Ska inte förväxlas med rooibos, som ibland något vilseledande kallas rött te.
Nu är skillnaden glasklar. Ja. Jag förstår nu verkligen skillnaden, och vilken som är nyttigare och jag ska satsa på för att ingendera smakar vidare gott.
Statistik.
Varje gång jag läser den inbillar jag mig att en massa nya tittat in, för att linjen reser sig så mycket.
Men nej. Fortfarande 6 unika besökare.
Plagiat.
Det finns en väldigt jobbig grej med mig. Det är rädslan för att göra plagiat.
Jag är så rädd för att jag ska kommentera hos en favoritbloggare, så tittar han/hon in hit och ser att jag stulit någon av hans/hennes inlägg/idee'r.
Jag kan glatt skriva inlägg och posta. En timme senare blir det "shit! skrev inte (insert random namn) något om det? har jag stulit?".
Så blir jag paranoid och tänker "nu tänker de brinna mig på bål tillsammans med mina plagierade texter!". Jag försöker ignorera det. Jag lyckas. För stunden.
Så om någon känner igen något. Kasta mig inte i vattnet för att se om jag flyter. Kommenterar så ska jag erasa och replaca!
Ja. Så är jag för ögonblicket livrädd för att jag har plagierat detta inlägg.
Jag är så rädd för att jag ska kommentera hos en favoritbloggare, så tittar han/hon in hit och ser att jag stulit någon av hans/hennes inlägg/idee'r.
Jag kan glatt skriva inlägg och posta. En timme senare blir det "shit! skrev inte (insert random namn) något om det? har jag stulit?".
Så blir jag paranoid och tänker "nu tänker de brinna mig på bål tillsammans med mina plagierade texter!". Jag försöker ignorera det. Jag lyckas. För stunden.
Så om någon känner igen något. Kasta mig inte i vattnet för att se om jag flyter. Kommenterar så ska jag erasa och replaca!
Ja. Så är jag för ögonblicket livrädd för att jag har plagierat detta inlägg.
Att komma hem.
Bland det bästa som finns, är att komma hem till ett tomt hus.
När man har haft en lång (eller kort för den delen) skoldag, och har gått uppför berget där man bor. Då är det underbart att slippa höra teven från vardagsrummet och stamp i golvet från övervåningen.
Det är underbart att slänga av sig den tunga väskan fylld med diverse saker, slänga vantarna och halsduken och hänga jackan på en krok. Det är underbart att slippa frysa, trots att man befriar sig från kläder.
Och att sen gå till köket och sätta sig i soffan och luta sig framåt och vila lätt på bordet. Att koppla av utan att avbrytas av någon broders tjat eller visslande.
Att bara kunna halvligga där tills man gör sig en macka eller middagen förbereds av sig själv eller någon annan som kommer hem.
Det ofantligt skönt.
Så är det otroligt jobbigt när någon bror eller förälder kommer hem och stör redan när de öppnar dörren och släpper in ny kall luft.
När man har haft en lång (eller kort för den delen) skoldag, och har gått uppför berget där man bor. Då är det underbart att slippa höra teven från vardagsrummet och stamp i golvet från övervåningen.
Det är underbart att slänga av sig den tunga väskan fylld med diverse saker, slänga vantarna och halsduken och hänga jackan på en krok. Det är underbart att slippa frysa, trots att man befriar sig från kläder.
Och att sen gå till köket och sätta sig i soffan och luta sig framåt och vila lätt på bordet. Att koppla av utan att avbrytas av någon broders tjat eller visslande.
Att bara kunna halvligga där tills man gör sig en macka eller middagen förbereds av sig själv eller någon annan som kommer hem.
Det ofantligt skönt.
Så är det otroligt jobbigt när någon bror eller förälder kommer hem och stör redan när de öppnar dörren och släpper in ny kall luft.
Vad är grejen med titlar?
"Dr" "sir" "mr" mrs" "reverend" etc.
Jag ser alldeles för mycket på amerikansk TV. Alla program verkar dock ha ett genomgående tema. Alla kalla varandra för titlar.
I grey's anatomy är det "dr O'Malley!" "yes sir?".
I sjunde himlen (i ögonblick av desperation) är det "thank you reverend!" "you're welcome mrs Brown".
Hur orkar man med alla titlar egentligen? Blir man doktor eller präst för att få en titel så att alla kan liksom veta "ooh, han/hon är det!". Liksom bli respekterad?
Hur orkar man vara så formell? Och hur vet man när man inte behöver det?
"Call me Joe!" är det få som säger. Kanske beror det på att majoriteten inte heter Joe, men få säger "call me Amy" eller vad det nu är heller. När man säger det, så ler den andra personen. Så är man sååå trevlig.
Men hur länge ska parterna känna varandra innan de kallar varandra vid förnamn? Jag har problem med bara smeknamn jag!
Hur skumt skulle det inte kännas att säga "mr Svensson" eller "doktor Andersson" egentligen? Och vad har en mr uppnått egentligen? Är det inte en förolämpning? Jag menar "du är ingen doktor eller präst! du är bara en liksanerare!" eller dylikt.
USA är nog helt enkelt ett land beroende av status och prestige.
(säger man "lärare till helgalna jobbiga idiotiska högstadieungar"? nej. det borde man, hej lärare till helgalna jobbiga idiotiska högstadieungar Jansson!)
Jag ser alldeles för mycket på amerikansk TV. Alla program verkar dock ha ett genomgående tema. Alla kalla varandra för titlar.
I grey's anatomy är det "dr O'Malley!" "yes sir?".
I sjunde himlen (i ögonblick av desperation) är det "thank you reverend!" "you're welcome mrs Brown".
Hur orkar man med alla titlar egentligen? Blir man doktor eller präst för att få en titel så att alla kan liksom veta "ooh, han/hon är det!". Liksom bli respekterad?
Hur orkar man vara så formell? Och hur vet man när man inte behöver det?
"Call me Joe!" är det få som säger. Kanske beror det på att majoriteten inte heter Joe, men få säger "call me Amy" eller vad det nu är heller. När man säger det, så ler den andra personen. Så är man sååå trevlig.
Men hur länge ska parterna känna varandra innan de kallar varandra vid förnamn? Jag har problem med bara smeknamn jag!
Hur skumt skulle det inte kännas att säga "mr Svensson" eller "doktor Andersson" egentligen? Och vad har en mr uppnått egentligen? Är det inte en förolämpning? Jag menar "du är ingen doktor eller präst! du är bara en liksanerare!" eller dylikt.
USA är nog helt enkelt ett land beroende av status och prestige.
(säger man "lärare till helgalna jobbiga idiotiska högstadieungar"? nej. det borde man, hej lärare till helgalna jobbiga idiotiska högstadieungar Jansson!)
Random.
Intresseklubben antecknar:
Rätt ofta kommer jag på mig själv med att suga på diverse saker, såsom ett klockarmband av plast, en penna eller något dylikt. Jag hade nog napp för kort tid. Eller för lång tid för den delen.
Jag kan inte sitta vanligt vid datorn. Jag måste jämt ha benen uppe någonstans. På stolen, eller på skrivbordet. Jag brukar ibland sätta fötterna på garderobsknopparna och öppna och stänga dörren med benen. Eller sparka på någon hylla. Kanske därför jag brukar ha ont i benen.
Rätt ofta kommer jag på mig själv med att suga på diverse saker, såsom ett klockarmband av plast, en penna eller något dylikt. Jag hade nog napp för kort tid. Eller för lång tid för den delen.
Jag kan inte sitta vanligt vid datorn. Jag måste jämt ha benen uppe någonstans. På stolen, eller på skrivbordet. Jag brukar ibland sätta fötterna på garderobsknopparna och öppna och stänga dörren med benen. Eller sparka på någon hylla. Kanske därför jag brukar ha ont i benen.
Det värsta.
Vad är det värsta som finns?
Jo, snokande bröder.
Okej, det är kanske inte det värsta i världen. Det är inte direkt svält eller portergryta.
Men jobbigt är det.
Det är rätt jobbigt i längden, att varje gång man hör fotsteg utanför rummet man sitter i, så måste man minimera alla fönster.
Just det, minimera och hålla för länkfönstret där nere.
För de måste ju naturligtvist kolla nere i hörnet, och se vad jag gör. Och kommentera. "ååh, läser du din mail?".
Och så vägrar de gå bort. Man kan säga "GÅÅÅÅ!", men det gör jag inte. Jag skriker det. Man kan säga "snälla söta broder, kan du gå är du jättesöt", fast det gör inte jag. Men inte lyssnar de. De bara står och frågar "varför?".
Jag knuffar lätt på dem och skriker "gååå!" igen. Inget gensvar. Så där får man sitta i ett par hundra år, medan de bara glor på skärmen. Intressant att se någon röd bild, tydligen!
De ger iallafall upp sen.
I cirka 15 minuter.
Så börjar processen igen.
Att jag inte låser dörren är ett mirakel. Eller egentligen inte för jag vet inte hur man gör. Men låt oss ignorera det i ett ögonblick, shall we.
Jo, snokande bröder.
Okej, det är kanske inte det värsta i världen. Det är inte direkt svält eller portergryta.
Men jobbigt är det.
Det är rätt jobbigt i längden, att varje gång man hör fotsteg utanför rummet man sitter i, så måste man minimera alla fönster.
Just det, minimera och hålla för länkfönstret där nere.
För de måste ju naturligtvist kolla nere i hörnet, och se vad jag gör. Och kommentera. "ååh, läser du din mail?".
Och så vägrar de gå bort. Man kan säga "GÅÅÅÅ!", men det gör jag inte. Jag skriker det. Man kan säga "snälla söta broder, kan du gå är du jättesöt", fast det gör inte jag. Men inte lyssnar de. De bara står och frågar "varför?".
Jag knuffar lätt på dem och skriker "gååå!" igen. Inget gensvar. Så där får man sitta i ett par hundra år, medan de bara glor på skärmen. Intressant att se någon röd bild, tydligen!
De ger iallafall upp sen.
I cirka 15 minuter.
Så börjar processen igen.
Att jag inte låser dörren är ett mirakel. Eller egentligen inte för jag vet inte hur man gör. Men låt oss ignorera det i ett ögonblick, shall we.
SPIN.
We rock your socks!
And yes, I'm allowed to say that. We speak english in class.
Lära känna varandra.
Igår mötte jag för första gången min lärare i svenska C. Idag mötte jag för första gången min lärare i rättskunskap och även den nya gruppen i indviduella val.
Första lektionen, den är alltid på samma sätt. Har någon märkt det?
Först så står läraren där, eller sitter, och ser.. ja. Det beror ju förstås på. Men oftast ler läraren lite men är väldigt allvarlig.
"Hm, ja, detta är alltså ...".
Så läser läraren upp klasslistan. Få säger mitt efternamn. De som gör det uttalar det oftast fel.
Sen så presenterar läraren sig. "Ååh, jag heter alltså Kalle Svensson. Jag började studera.." blablabla. Någon långrandig berättelse om hur han eller hon blev lärare, som ingen egentligen lyssnar särskilt uppmärksamt på.
Så ska alla i klassen berätta något om sig själv. Namn, intresse, och varför man valde detta program eller denna kurs. Samtidigt som de andra kluddar i anteckningsblocket och jag får lätt panik över vad jag ska säga.
Så går läraren igenom kursmålen, och kollar på klockan, och lektionen är över. Kursmålen, de skriver man ju verkligen ner och man minns dem, för de är ju väldigt intressanta.
Det är liksom allt. Man får aldrig lära känna varandra på riktigt, egentligen. Och hur många kommer ihåg det någon annan säger? Jag träffade alltså massa nya elever på rättskunskapen idag. Inte minns väl jag vad de gör på fritiden och vad de heter!
Och läraren. Minns verkligen någon lärare någonting? Förmodligen inte. Om det inte är någon nörd ala ta kort på alla och anteckna. Men ingen gör det eftersom det vore rätt läskigt.
Lära känna lektioner är onödiga. Mjukstart borde vara att slippa lektionen och sova/åka hem istället.
Första lektionen, den är alltid på samma sätt. Har någon märkt det?
Först så står läraren där, eller sitter, och ser.. ja. Det beror ju förstås på. Men oftast ler läraren lite men är väldigt allvarlig.
"Hm, ja, detta är alltså ...".
Så läser läraren upp klasslistan. Få säger mitt efternamn. De som gör det uttalar det oftast fel.
Sen så presenterar läraren sig. "Ååh, jag heter alltså Kalle Svensson. Jag började studera.." blablabla. Någon långrandig berättelse om hur han eller hon blev lärare, som ingen egentligen lyssnar särskilt uppmärksamt på.
Så ska alla i klassen berätta något om sig själv. Namn, intresse, och varför man valde detta program eller denna kurs. Samtidigt som de andra kluddar i anteckningsblocket och jag får lätt panik över vad jag ska säga.
Så går läraren igenom kursmålen, och kollar på klockan, och lektionen är över. Kursmålen, de skriver man ju verkligen ner och man minns dem, för de är ju väldigt intressanta.
Det är liksom allt. Man får aldrig lära känna varandra på riktigt, egentligen. Och hur många kommer ihåg det någon annan säger? Jag träffade alltså massa nya elever på rättskunskapen idag. Inte minns väl jag vad de gör på fritiden och vad de heter!
Och läraren. Minns verkligen någon lärare någonting? Förmodligen inte. Om det inte är någon nörd ala ta kort på alla och anteckna. Men ingen gör det eftersom det vore rätt läskigt.
Lära känna lektioner är onödiga. Mjukstart borde vara att slippa lektionen och sova/åka hem istället.
Come on, touch me babe.
Touch me är en låt som jag förknippar med the doors. Andra som gjort låtar med samma titel är Samantha Fox och weeping willows.
Rör mig. Inte som "shake me" av millencolin. Fast det är ju förstås skakad. Skakad, inte rörd (och jag gillar inte ens James Bond).
Utan som i "känn på mig".
Jag vill känna din känsel!
Eller något liknande.
Berörning. Har ni (nu är jag kanske formell mot mig själv) tänkt på hur mycket berörning betyder? Och hur olika platser där berörningen sker kan avgöra rätt mycket?
Om man råkar röra någons rumpa så gör det mycket mer än om man råkar röra någons arm (att jag kände att jag behövde betona endast ett råkar säger nog en del). Till exempel.
Berörning är en rätt stor grej. Som kan betyda olika saker beroende på situation. Att den du är olyckligt förälskad i rör din hand betyder mer än om en kompis rör den, på exakt samma ställe.
Olika personer ger ju olika känslor.
I låtarna jag nyss nämnde så pratar dem med mig (eller, inte direkt mig, och egentligen alla som lyssnar på låten). Du ska röra mig. Inte han där borta utan hörlurar. Inte din bror. Du.
Och vad vill jag säga med detta inlägg? Ingenting, faktiskt. Jag bara fick låten på hjärnan och började att svamla helt enkelt. Men ja. Berörning är oftast bra. Oftast.
Rör mig. Inte som "shake me" av millencolin. Fast det är ju förstås skakad. Skakad, inte rörd (och jag gillar inte ens James Bond).
Utan som i "känn på mig".
Jag vill känna din känsel!
Eller något liknande.
Berörning. Har ni (nu är jag kanske formell mot mig själv) tänkt på hur mycket berörning betyder? Och hur olika platser där berörningen sker kan avgöra rätt mycket?
Om man råkar röra någons rumpa så gör det mycket mer än om man råkar röra någons arm (att jag kände att jag behövde betona endast ett råkar säger nog en del). Till exempel.
Berörning är en rätt stor grej. Som kan betyda olika saker beroende på situation. Att den du är olyckligt förälskad i rör din hand betyder mer än om en kompis rör den, på exakt samma ställe.
Olika personer ger ju olika känslor.
I låtarna jag nyss nämnde så pratar dem med mig (eller, inte direkt mig, och egentligen alla som lyssnar på låten). Du ska röra mig. Inte han där borta utan hörlurar. Inte din bror. Du.
Och vad vill jag säga med detta inlägg? Ingenting, faktiskt. Jag bara fick låten på hjärnan och började att svamla helt enkelt. Men ja. Berörning är oftast bra. Oftast.
Blogg 1000.
Detta är en av de många bloggar jag startat. Jag vet inte det exakta antalet, men det är över 10 stycken. Klart över 10 stycken. Jag hoppas att jag stannar kvar lite längre här och "trivs" (trivs man på en blogg?) och inte skriver onödiga inlägg och skriver när jag vill, och bara då. Så jepp. Hejhej. Om någon råkar läsa detta.
