Det värsta.

Vad är det värsta som finns?

Jo, snokande bröder.

Okej, det är kanske inte det värsta i världen. Det är inte direkt svält eller portergryta.

Men jobbigt är det.

Det är rätt jobbigt i längden, att varje gång man hör fotsteg utanför rummet man sitter i, så måste man minimera alla fönster.

Just det, minimera och hålla för länkfönstret där nere.

För de måste ju naturligtvist kolla nere i hörnet, och se vad jag gör. Och kommentera. "ååh, läser du din mail?".

Och så vägrar de gå bort. Man kan säga "GÅÅÅÅ!", men det gör jag inte. Jag skriker det. Man kan säga "snälla söta broder, kan du gå är du jättesöt", fast det gör inte jag. Men inte lyssnar de. De bara står och frågar "varför?".

Jag knuffar lätt på dem och skriker "gååå!" igen. Inget gensvar. Så där får man sitta i ett par hundra år, medan de bara glor på skärmen. Intressant att se någon röd bild, tydligen!

De ger iallafall upp sen.

I cirka 15 minuter.

Så börjar processen igen.

Att jag inte låser dörren är ett mirakel. Eller egentligen inte för jag vet inte hur man gör. Men låt oss ignorera det i ett ögonblick, shall we.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0