Okej, jag tänkte försöka att skriva ett finurligt inlägg.
Men det går inte. Så jag säger det jag ville skriva rakt ut.
Jag glömde att ha i smält smör när jag bakade muffins idag. Det smakade ändå gott, mot all förmodan. Och mindre fett. Yeah.
Jag glömde att ha i smält smör när jag bakade muffins idag. Det smakade ändå gott, mot all förmodan. Och mindre fett. Yeah.
Jag måste sluta läsa sk mat-trådar på forum.
Innan jag dör av längtan till diverse onyttiga saker som jag inte ska äta, såsom delicatobollar, tortillachips (ostsmak) med vitlöksdipp, kebabtallrik med mycket vitlökssås mm.
Jag är egentligen mest sugen på något med vitlök. Rostbröd med vitlökssmör gav mig mersmak.
Jag är egentligen mest sugen på något med vitlök. Rostbröd med vitlökssmör gav mig mersmak.
Att behöva något
Jag brukar aldrig be mina föräldrar om extra pengar. Aldrig. De brukar ibland vilja ge mig något, jag brukar svara nej. Nej! Har ni någonsin hört något sådant?
Nu är det så att en sak jag skulle få i julklapp värt 150 kronor aldrig kom. Mamma säger att jag ska få dem i händerna. Jag har fått 75 kronor av dem redan i form av en skjorta.
Så bad jag snällt min far med logiska argument att få de kvarvarande 75-kronorna.
På honom verkade det som en orimlig tanke. Som om han skulle hugga av sitt ben!
För ja, det är hemskt att jag ska få allt jag skulle få i julklapp?
Det är inte som om jag ska spendera dem på något hemskt.
På något onödigt.
Utan jag behöver dem akut.
För jag känner omedelbart behov av en sak. En härlig sak jag bara måste ha.
Godis. Jag måste ha godis. Nu,
Åh, så är plånboken tom, allt är på banken.
Lysmelk. Jag kommer att avlida utan lysmelk.
Affären stänger om en halvtimme.
I want your candy, I need your candy. Utan det blir jag en misfit.
Nu är det så att en sak jag skulle få i julklapp värt 150 kronor aldrig kom. Mamma säger att jag ska få dem i händerna. Jag har fått 75 kronor av dem redan i form av en skjorta.
Så bad jag snällt min far med logiska argument att få de kvarvarande 75-kronorna.
På honom verkade det som en orimlig tanke. Som om han skulle hugga av sitt ben!
För ja, det är hemskt att jag ska få allt jag skulle få i julklapp?
Det är inte som om jag ska spendera dem på något hemskt.
På något onödigt.
Utan jag behöver dem akut.
För jag känner omedelbart behov av en sak. En härlig sak jag bara måste ha.
Godis. Jag måste ha godis. Nu,
Åh, så är plånboken tom, allt är på banken.
Lysmelk. Jag kommer att avlida utan lysmelk.
Affären stänger om en halvtimme.
I want your candy, I need your candy. Utan det blir jag en misfit.
Jag känner mig engelsk.
När jag sitter och dricker te och äter rostat bröd.
Eller:
I actually feel quite a bit english.
When I sit and drink tea and have some toasted bread.
Fast vitlökssmör kanske inte är så typiskt brittiskt.
Eller:
I actually feel quite a bit english.
When I sit and drink tea and have some toasted bread.
Fast vitlökssmör kanske inte är så typiskt brittiskt.
Te.
Jag har börjat försöka dricka te. Därmed ställde jag den naturliga frågan: vad är skillnaden mellan grönt och rött te?
Jag sökte svar på wikipedia. Det löd:
Grönt te Grönt te är den vanligaste sorten i Kina och angränsande länder. De nyplockade tebladen upphettas genom ångning (den äldre metoden, fortfarande använd i Japan) eller torrstekning (den sedan länge förhärskande tekniken i Kina) för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.
Rött te Det te som är vanligast i västvärlden kallas där svart te efter färgen på de torra bladen, men i Kina kallas det rött efter färgen på drycken. Efter plockning får bladen (som vanligen först skärs eller krossas) oxidera, en process under vilken de bland annat svartnar, innan de rullas och torkas. Den internationellt vanligaste formen av te. Ska inte förväxlas med rooibos, som ibland något vilseledande kallas rött te.
Nu är skillnaden glasklar. Ja. Jag förstår nu verkligen skillnaden, och vilken som är nyttigare och jag ska satsa på för att ingendera smakar vidare gott.
Jag sökte svar på wikipedia. Det löd:
Grönt te Grönt te är den vanligaste sorten i Kina och angränsande länder. De nyplockade tebladen upphettas genom ångning (den äldre metoden, fortfarande använd i Japan) eller torrstekning (den sedan länge förhärskande tekniken i Kina) för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.
Rött te Det te som är vanligast i västvärlden kallas där svart te efter färgen på de torra bladen, men i Kina kallas det rött efter färgen på drycken. Efter plockning får bladen (som vanligen först skärs eller krossas) oxidera, en process under vilken de bland annat svartnar, innan de rullas och torkas. Den internationellt vanligaste formen av te. Ska inte förväxlas med rooibos, som ibland något vilseledande kallas rött te.
Nu är skillnaden glasklar. Ja. Jag förstår nu verkligen skillnaden, och vilken som är nyttigare och jag ska satsa på för att ingendera smakar vidare gott.
