Så här sittter jag igen.

Spelar harpan, som är riktigt tråkigt förresten, fast jag borde plugga. Rättskunskap. Geografi. Tyska. Det känns egentligen som ett "you name it". Det är nog det faktum att det måste göras som gör det trist. Så börjar ångesten i magen, stressen. Att man vet hela tiden att man måste göra det. Men man skjuter upp det. Man kan ju göra det imorgon. Tänker man. Jag tror inte att eget ansvar är för mig. Jag tror jag kräver fasta tider. Jag gör ju egentligen allt jag ska.. men kvällen innan. Ja. Det är tur för mig att jag kan göra saker snabbt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0