icypiece

Musiker kom jag nyss på är ett fult ord. Eller stavar jag det bara fel, som jag brukar.

Hursomhelst. Jag har estetisk verksamhet denna termin. Naturligtvist musik, då jag inte kan dansa, inte kan måla och inte kan spela teater. Inte spela musik heller men det är roligare. Hursomhelst har vi musiken i källaren i skolan. Bland..estetmusikernas skåp!

Detta är egentligen helt onödigt att skriva om (men då jag inte haft någon besökare på någon vecka..) men hursomhelst. Från början känns det läskigt. Man känner sig så töntig. Så poppig och mainstream. Men det är riktigt kul ändå. För det finns snygga killar.

Jag tycker att metall-killar är jättesnygga, vilket kan verka konstigt då även om jag uppskattar metall, är det knappast min favoritgenre. Men, ja. Jag vill lyssna på metall! Jag vill att metall-killarna ska se på mig och fnysa (då vi inbillar oss att jag har på mig rosa kläder och är sminkad, hemska tanke). Så börjar jag namedroppa band. Och säga allmänt jätteallmänbildade saker om black metall och death metall och thrash metall och doom metall och power metall och ni förstår. Så blir de otroligt "wow!". Och blir jättekära i mig.

Eh. Hursomhelst. Jag tycker att metall-killar är snygga. Och coola. Och jag skulle vilja "vara" metall för att imponera på dem. Knäpp, javisst. Men är man ytlig är man.

(nää, för musikintresserade killar är jei! kanske inte om det är dålig musik, som dansband, men ändå)