Hundar.

Nyligen skulle jag gå uppför mitt lilla berg från bussen, hem.

När jag gått kanske 50-100 meter så mötte jag en liten pojke på cykel. Han sa, "bara för att varna dig, så går det en lös hund där uppe".

Jag sa okej. Svalt. Som om det inte bekom mig ett dugg, men tack för varningen. Okejet ljög. Inom mig växte panik. Mitt hjärta började bulta. Jag är hundrädd.

Jag började gå lite fortare. Började rycka tll vid varje ljud. Såg en bil komma, och blev jätterädd.

Inom mig började fantasier flöda. Hur jag plötsligt såg en stor, svart hund med onda ögon stå rakt på vägen. Hur jag blev paralyserad, medan hunden med ondska i ögonen sakta klev fram emot mig...

Men, jag såg inte en enda hund. Det var ju trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0