icypiece

Kom igen liksom. Han spelar bas - och bara det ger en massa cred i mina ögon. Plus så är han en väldigt bra bassist. Hör på hans basslingor liksom. Grymt. Så är han självklart med i the who som är riktigt grymma. Men den största anledningen kan vara att han inte syns så mycket med Roger Daltrey, Pete Townhsend och Keith Moon. Seriöst. Jag tycker mycket om folk som inte syns. Det är kanske lite konstigt med tanke på hur mycket jag gillar Eddie Vedder, men å andra sidan sjunger han som en gud. Och jag gillar Jeff Ament med. Speciellt på "vs"-skivan. Så gillar jag Stone Gossard mer än Mike McCready vilket är konstig då Mike McCready gör alla smaskiga gitarrsolon, men å andra sidan så syns Stone mindre. Ja, jag är knäpp. Mike Cameron, ja, han är bra men jag märker oftast inte trummisarna så ofta, vilket betyder att jag borde gilla dem mer. Att jag tycker bäst om Keith Moon som trummis, och hans syns så mycket, säger ju en del. Jaja. Kristoffer Söderström brukade vara min favorit i takida på den tiden, och han var trummis. Fast jag tyckte mest om honom för att han var riktigt snygg (enligt mig). Och då var jag inte besatt av bassister och även om Robert sjöng grymt, tyckte jag att han var sliskig och verkade allmänt otrevlig. + så tjatade all om hur snygg han var, vilket alltid ger ett minus från min sida. Annars så gillar jag bassisten i black sabbath väldigt mycket, fast det är ju riffen som är bäst med dem. + så sjunger faktiskt Ozzy grymt bra, även om jag är emot hela sprit/droger-grejen, vilket är ironiskt då flera band jag gillar höll/håller på med sånt. Jag antar att det förbättrade musiken. Eller kanske inte. Jag tror att George Harrison skrev "here comes the sun" i fängelse för droginnehav, och jag antar att de inte har droger i fängelset. Och here comes the sun är grym. George Harrison är min favorit-beatle. Hans låtar var bra, och hans solokarriär bättre än de andras. Så var han inte lika uppskattad som John och Paul. + så var han inne på massa indiska influenser som jag själv är rätt faschinerad av, och så är han söt med men jag är inte så fjortis att det avgör allt (under min 2-år långa takidaperiod var jag dock rejält fjortis). Hm. I ebba grön, så även om Thåström är grym och en legend så gillar jag bassisten bäst, även om jag inte ens kan hans namn. Hans basslingor är g-r-y-m-m-a. Hm. Jag skulle gärna vara mer kunnig inom musikinstrumenten och vad som är min grej, men jag förstår mig inte på det hela om fender och gibson eller vad som helst, och basen som jag spelar (väldigt uselt bör påpekas) på är någon billig en som är rätt dålig och som min storebror egentligen äger. + så är förstärkarna usla, så jag spelar akustiskt på en elbas. Eller en basgitarr? Jag förstår mig inte på det. Strunt samma. Jag förstår mig inte heller på tuning. Det är bara "vaa?" för mig då. Ja. Så är jag säker på att jag är rätt tondöv. Hm. Just nu lyssnar jag på Tom Petty and The Hearbreakers. Tom Petty har en rätt rolig röst. En smått udda, men jag gillar den skarpt ändå. Free fallin'. Det är inte den jag lyssnar på, men jag gillar den låten. Annars var american girl den första jag hörde med dem under ett scrubs-avsnitt under en av mina favoritscener från scrubs någonsin. En annan låt upptäckt från srcubs är don't stop believin' med journey. Låten är egentligen jättetöntig, men jag gillar det. Om hopp och sådant. Låtar kan handla i princip om vad som helst, men jag kan fortfarande gilla dem. Om allt från hur regeringen suger till att snart kommer allt att bli okej till hjärtesorg till sex, droger och rock n' roll. Nu bytte shuffle till led zeppelin, whole lotta love. Den ska tydligen vara stulen. Mycket av led zeppelin ska tydligen vara stulet. Men jag bryr mig inte nämnvärt. Robert Plant sjunger grymt bra, och JImmy Page är väl lite av en legend. Bassisten är lite småtråkig. Trummisen? Jag har som sagt ingen koll på det. Det är bara bakgrundsljud. Eller okej, det håller takten och allt. Strunt samma. Jag kan inget om det och tycker att det mesta låter bra ändå. Neil Young har ingen trummis. Tror jag. Vilket bevisar min kunskap. Neil Young har jag bara hört ett par skivor av, men han är riktigt bra. Ja. Harvest moon är nog min favorit av honom. Nu växlade shufflen till blind melon. De är mysigt rätt poppiga. Texterna brukar vara bra. Och låtarna kan vara sorgliga, men göra en glad. Vilket jag faktiskt uppskattar. Ramones låtar är glada oftst tycker jag. Kanske inte mina favoriter dock. Poison heart. I don't want to live this life (anymore). De skriker inte "jippi joho!". Fast få låtar gör ju det. Men pop gör det, och jag gillar pop därför även om jag föredrar rock med kraftiga riff och intressanta basslingor. Och bra sångare. Med eller utan trummis. Jeppjepp. Fast sångaren är inte så viktig kanske. Millencolin älskade jag länge, och Nikola Sarcevic är inte världens bästa sångare. Kanske inte dålig men ändå. Ja. Han skriver iallafall rätt bra texter. Texter, ja. Musiken är viktigare. Men låten kan bli 100000 gånger bättre av texten. Black är ett exempel jag har skrivit om. Annars så ger det mer känsla i låten. Fast musiken ger oftast känslan mer. Jag menar, no rain av blind melon. Låten ger en glad känsla, men texten är rätt sorglig om man tänker efter. Jag borde lyssna mer på blind melon egentligen. Och sonic youth, som jag hört klart mindre av egentligen. Och så vidare. Stiff little fingers. Grymt band. Men har inte lyssnat på dem så mycket på sistone. Även om inflammable material är något av ett mästerverk.

Nu får jag nog sluta innan jag blir för fast i mina egna tankar. Ingen vill ändå läsa en lång, slumpmässig text utan styckesindelning.