En låt jag har på hjärnan.
Riktigt catchy.
Dagens infall.
Jag ska skriva en låt på tyska där textraden "ich brauche dir nicht" ingår. Eller kanske är det "ich brauche dich nicht". Förmodligen det andra. För dich blir ju ackusativobjekt, inte dativobjekt. För det finns ingen proposition (stavning suger).
Nu är det sommar.
Hur vet man det?
Jo, den vänstra sidan av bussen är proppfull, medan den högra sidan är nästintill tom.
Jo, den vänstra sidan av bussen är proppfull, medan den högra sidan är nästintill tom.
Min fader är borta med jobbet.
Modern min klev in i mitt rum.
- Pappa träffade ett par personer idag på konferansen.
Min första tanke: han har träffat medlemmar ur pearl jam!
- En tysk och en holländare.
Min första tanke: ååh, han har trättat någon ur die toten hosen och någon kul holländare.
- Du kanske kan praktisera där!
Första tanke: Aha..
- Pappa träffade ett par personer idag på konferansen.
Min första tanke: han har träffat medlemmar ur pearl jam!
- En tysk och en holländare.
Min första tanke: ååh, han har trättat någon ur die toten hosen och någon kul holländare.
- Du kanske kan praktisera där!
Första tanke: Aha..
Follow up.
Jag gick till bussen 07.30 idag. Kom fram till skolan 08.15. Fick snart veta att vi inte hade musik. Åkte hem 08.40. Kom hem 09.15.
Åkte till skolan igen 12.00 (skjuts). 12.30 började geografin. 13.00 började filmen vi skulle se (majoriteten av klassen var fö borta). 14.00 var filmen klar, som inte var relevant alls med det vi gjorde och utråkig. Skulle aldrig hinna med 14.05 bussen. Åker hem 14.35. Är hemma 15.15
Därmed så har jag varit borta till skolan i 6 timmar idag och det enda jag fått ut av det är att ha sett en olidligt tråkig och onödig film.
Jei.
Åkte till skolan igen 12.00 (skjuts). 12.30 började geografin. 13.00 började filmen vi skulle se (majoriteten av klassen var fö borta). 14.00 var filmen klar, som inte var relevant alls med det vi gjorde och utråkig. Skulle aldrig hinna med 14.05 bussen. Åker hem 14.35. Är hemma 15.15
Därmed så har jag varit borta till skolan i 6 timmar idag och det enda jag fått ut av det är att ha sett en olidligt tråkig och onödig film.
Jei.
Musik.
Toppen.
Jag fick nyss veta att estetisk musik är inställd. Så sitter jag nu på skolan. Och nästa lektion börjar 12.30
...
Jag fick nyss veta att estetisk musik är inställd. Så sitter jag nu på skolan. Och nästa lektion börjar 12.30
...
Helvetesveckan är över.
Det tänkte jag när jag lämnade salen efter att ha lämnat in mitt geografiprov.
Så, vad har jag nästa vecka då? undrade jag.
Hm.
- Historiaprov
- Historiainlämning
- Svenskainlämning
- Geografiinlämning
- Läst färdigt engelskabok och prata om den
Jag tror nästa vecka är helvetesveckan förresten.
Så, vad har jag nästa vecka då? undrade jag.
Hm.
- Historiaprov
- Historiainlämning
- Svenskainlämning
- Geografiinlämning
- Läst färdigt engelskabok och prata om den
Jag tror nästa vecka är helvetesveckan förresten.
Musiken går i perioder.
Någon annan kanske vet hur det är?
Eller. Ja. Ska kanske förklara först.
Musikintresse brukar gå i omgångar för mig. Ibland handlar det om månad till månad, ibland om morgon eller kväll. Men ibland så är det så att musiken inte känns. Man lyssnar på den, rastlöst, bryr sig inte, hör den knappt.
Ibland dock, som just nu, går all musik igenom. Man känner den med hela kroppen, och så mycket musik låter underbart och man känner sig både glad och ibland sorgsen med när det är en sorglig låt.
Det är en rätt skön känsla faktiskt. Vissa dagar tvivlar jag på om musik verkligen är så viktigt. Dessa dagar behövs för att bevisa, att det är musik!
Eller. Ja. Ska kanske förklara först.
Musikintresse brukar gå i omgångar för mig. Ibland handlar det om månad till månad, ibland om morgon eller kväll. Men ibland så är det så att musiken inte känns. Man lyssnar på den, rastlöst, bryr sig inte, hör den knappt.
Ibland dock, som just nu, går all musik igenom. Man känner den med hela kroppen, och så mycket musik låter underbart och man känner sig både glad och ibland sorgsen med när det är en sorglig låt.
Det är en rätt skön känsla faktiskt. Vissa dagar tvivlar jag på om musik verkligen är så viktigt. Dessa dagar behövs för att bevisa, att det är musik!
Hörlurar.
Nu är jag lycklig.
Jag har alltid haft ett par hörlurar på en hylla i mitt rum. Jag har sedan länge antagit att dem inte fungerar. Men nu så orkade jag inte gå ner och hämta mina nuvarande hörlurar, där den ena fungerar och den andra bara fungerar ibland (måste ha den i rätt läge). Så jag tog dessa. Och, de fungerade! Yes. Kan låta litet, men nu behöver jag inte köpa nya, vilket känns toppen.
Jag har alltid haft ett par hörlurar på en hylla i mitt rum. Jag har sedan länge antagit att dem inte fungerar. Men nu så orkade jag inte gå ner och hämta mina nuvarande hörlurar, där den ena fungerar och den andra bara fungerar ibland (måste ha den i rätt läge). Så jag tog dessa. Och, de fungerade! Yes. Kan låta litet, men nu behöver jag inte köpa nya, vilket känns toppen.
Jag youtubeade "icypiece".
Idag börjar jag 13.10
Då ska jag ta 12.20 bussen in till stan.
Sover jag då ut riktigt länge?
Nej, för jag vaknar halv 8 och kan inte somna om pga min idiotiska allergi.
Toppen.
Sover jag då ut riktigt länge?
Nej, för jag vaknar halv 8 och kan inte somna om pga min idiotiska allergi.
Toppen.
Skolan.
Just nu går det uselt i skolan. Perfekt tillfälle för det eller hur?
Jag vet inte. Ibland känns det som om man får höga krav på sig. För höga. Jag går i en så kallad smart klass, där ungefär alla satsar på MVG i ungefär allt. Då gör man liksom det undermedvetet. MEN eftersom vi är smarta så har vi höga krav på oss. Så blir det uselt för mig, för det verkar som om man siktar högt ska det bli svårare att nå högre betyg. Logiskt?
Men äh. Rättskunskapen är slut (sista lektionen imorgon, men inget viktigt och jag har 3 timmar hål efter..), såsom matte, och snart estetisk verksamhet och förmodligen tyskan.
och jag är just nu en smula sur på min svenskalärare. Mitt tal, ostrukturerat? Inte enligt mig. Och på grund av bara det (känns det som) får jag VG i slutbetyg i svenska istället för MVG.
Just det. jag är inte VG-barn nu. Jag är VG+, starka vgn överallt men trots det lyckas jag aldrig få MVG. Orättvist? Ja. För såna som ligger på min nivå kan få hälften vg hälften mvg. Men inte jag.
Men ändå. Det enda som jag känner mig stark i just nu är historia. Skickade även idag in en rätt usel samhällskunskapsuppsats. Men. Jag ligger på VG där. Denna kan inte sänka mig. Speciellt då läraren, gamla läraren tillbaka nyligen, blev förvånad över att jag inte ville ha MVG. Jag vet inte. Det har verkat omöjligt och är förmodligen nästan det med.
Jag vet inte. Ibland känns det som om man får höga krav på sig. För höga. Jag går i en så kallad smart klass, där ungefär alla satsar på MVG i ungefär allt. Då gör man liksom det undermedvetet. MEN eftersom vi är smarta så har vi höga krav på oss. Så blir det uselt för mig, för det verkar som om man siktar högt ska det bli svårare att nå högre betyg. Logiskt?
Men äh. Rättskunskapen är slut (sista lektionen imorgon, men inget viktigt och jag har 3 timmar hål efter..), såsom matte, och snart estetisk verksamhet och förmodligen tyskan.
och jag är just nu en smula sur på min svenskalärare. Mitt tal, ostrukturerat? Inte enligt mig. Och på grund av bara det (känns det som) får jag VG i slutbetyg i svenska istället för MVG.
Just det. jag är inte VG-barn nu. Jag är VG+, starka vgn överallt men trots det lyckas jag aldrig få MVG. Orättvist? Ja. För såna som ligger på min nivå kan få hälften vg hälften mvg. Men inte jag.
Men ändå. Det enda som jag känner mig stark i just nu är historia. Skickade även idag in en rätt usel samhällskunskapsuppsats. Men. Jag ligger på VG där. Denna kan inte sänka mig. Speciellt då läraren, gamla läraren tillbaka nyligen, blev förvånad över att jag inte ville ha MVG. Jag vet inte. Det har verkat omöjligt och är förmodligen nästan det med.
Toby Stephens.
Åhåh.
När jag läste recensioner till Jane Eyre förstod jag inte grejen med honom. Men nu har jag sett trettondagsafton med honom. Och när jag ser tillbaka till Jane Eyre på youtube, då är det liksom "oh yeah" :P
Jag önskar att jag var lite äldre långt tillbaka i tiden och jobbade för någon av hans karaktärer, och trodde att det var omöjligt och att han älskade någon annan, men så var det inte så!
Haha. Jag tror jag måste se en totalt o-romantisk film just nu.
När jag läste recensioner till Jane Eyre förstod jag inte grejen med honom. Men nu har jag sett trettondagsafton med honom. Och när jag ser tillbaka till Jane Eyre på youtube, då är det liksom "oh yeah" :P
Jag önskar att jag var lite äldre långt tillbaka i tiden och jobbade för någon av hans karaktärer, och trodde att det var omöjligt och att han älskade någon annan, men så var det inte så!
Haha. Jag tror jag måste se en totalt o-romantisk film just nu.
De 5 bidragen jag höll på.
Kärlek och kön.
Jag såg tidigare idag på en filmversion av trettondagsafton.
Den var rolig och underhållande. Men den fick mig även att börja tänka.
I trettondagsafton så ser först Orsino Cersario som en vän, och trånar efter Olivia. Inget konstigt med det. Men sen när Orsino får veta att Cersario egentligen är en kvinna, Olivia, så friar han. Hur kan det komma sig, att kärleken flyttades till en ny person bara på grund av ny kunskap om dennes kön?
Motsatsen är ju askungenversionen av "det var en gång". Då en kvinna blir kär i en man, trots att hon ser sig själv som heterosexuell och tror att mannen är en kvinna.
Frågan är, blir man verkligen kär i könet, eller är det en idé man har i huvudet, att man blir kär i det könet som man tror personen har (även om det oftast är rätt uppenbart)?
Så undrar jag, är det inte lite konstigt att de flesta är heterosexuella och en viss andel homosexuella? Borde inte normen egentligen vara bisexualitet? Att man blir kär i en person, inte i ett kön?
Jag vet inte. Jag ser mig själv som heterosexuell: har aldrig haft antydan till känslor för kvinnor. Men samtidigt, så har jag kunnat bli åtminstone smått intresserad av många variationer av män. Vad är det egentligen med könet som är så viktigt inom kärleken?
Kanske är det bara någon slags fix idé, som i trettondagsafton? Att man inte förväntar sig kunna bli kär i andra könet, och därmed håller sig till ett visst. Eller kanske är det kanske familjerelaterat? Det låter underligt, men jag menar som att man själv tycker det låter otroligt underligt och långt borta (eller, snarare omöjligt) att få en viss antydan av känslor för någon i släkten, medan folk som aldrig träffat sin släkt kan bli kär i sina syskon. Kan det vara så att man har fått denna typ av spärr för något visst kön med, trots att man vanligtvist är mer öppen för det?
Det är jobbigt med frågor man inte kan svara på.
Den var rolig och underhållande. Men den fick mig även att börja tänka.
I trettondagsafton så ser först Orsino Cersario som en vän, och trånar efter Olivia. Inget konstigt med det. Men sen när Orsino får veta att Cersario egentligen är en kvinna, Olivia, så friar han. Hur kan det komma sig, att kärleken flyttades till en ny person bara på grund av ny kunskap om dennes kön?
Motsatsen är ju askungenversionen av "det var en gång". Då en kvinna blir kär i en man, trots att hon ser sig själv som heterosexuell och tror att mannen är en kvinna.
Frågan är, blir man verkligen kär i könet, eller är det en idé man har i huvudet, att man blir kär i det könet som man tror personen har (även om det oftast är rätt uppenbart)?
Så undrar jag, är det inte lite konstigt att de flesta är heterosexuella och en viss andel homosexuella? Borde inte normen egentligen vara bisexualitet? Att man blir kär i en person, inte i ett kön?
Jag vet inte. Jag ser mig själv som heterosexuell: har aldrig haft antydan till känslor för kvinnor. Men samtidigt, så har jag kunnat bli åtminstone smått intresserad av många variationer av män. Vad är det egentligen med könet som är så viktigt inom kärleken?
Kanske är det bara någon slags fix idé, som i trettondagsafton? Att man inte förväntar sig kunna bli kär i andra könet, och därmed håller sig till ett visst. Eller kanske är det kanske familjerelaterat? Det låter underligt, men jag menar som att man själv tycker det låter otroligt underligt och långt borta (eller, snarare omöjligt) att få en viss antydan av känslor för någon i släkten, medan folk som aldrig träffat sin släkt kan bli kär i sina syskon. Kan det vara så att man har fått denna typ av spärr för något visst kön med, trots att man vanligtvist är mer öppen för det?
Det är jobbigt med frågor man inte kan svara på.
Just nu är det rast.
Sen är det ytterligare en timme och en kvart geografi. Toppen. Jag är redan halvdöd och vill inget hellre än sova.
MaB
G på nationella (ruskigt nära VG dock)
MVG på statistik och sannolikhet (full pott, fick även det på enda provet på det i högstadiet, nice)
VG i slutbetyg. Jaja. Förväntat.
MVG på statistik och sannolikhet (full pott, fick även det på enda provet på det i högstadiet, nice)
VG i slutbetyg. Jaja. Förväntat.
Breathtaking.
(det finns inget lika bra ord på svenska)
Klockan.
Jag trodde att klockan var 9.
Den var 8.
Så nu får jag vänta en timme med att gå till bussen. Trevligt värre.
Den var 8.
Så nu får jag vänta en timme med att gå till bussen. Trevligt värre.
Just det.
En negativ sak. Mina drömmar om MVG i engelska/svenska har krossats. Så kommer jag misslyckas med det i historia med. Men ett MVG iår är väl inte så illa? Jo, men strunt samma,.
