icypiece

Det är att kolla igenom en 10 sidor lång uppsats (storlek 10, enkelt radavstånd) och rätta till stavfel och grammatikfel.

Det är så sjukt hemskt. Att plåga oss människor så. Att ge oss rädsla. Att ge oss ångest.

Jag måste skriva på min terrorism-uppsats nu. Det är plågsamt. Jag får ångest för jag kommer få högst G. Jag är rädd för den. Varför, Shoko Ashara? Varför?

Men, nu åter till mina filer. "Cult wtf", "eh", terrorism", terrorism findings beliefs", terrorism findings history", "terrorism history findings yo", "terrorism sources".

Men vad hemsk jag är som anklagar Shoko Ashara för att hans attack i Tokyo gjorde att jag måste skriva denna uppsats. Det är så mycket djupare än så.

Nej, Usama Bin Ladin är det som är dummast. Om han inte flygit in 2 flygplan in i tornen så skulle inte terrorismhetsen börja. Så skulle jag slippa terrorismuppsatsen för att "terrorism and global warming are the biggest threats to our society today!".

Och min stora fråga är:

När fan ska jag ha nytta av att veta att för att lösa formulan för perpendictual (kan inte stava det på engelska, vet inte vad det heter på svenska) är att m1*m2 = -1 och att om man vet den enda gradienten, så ska alltså man räkna den gånger X = -1 för att få veta andra gradienten?

Jag kommer oroande ofta att tänka på tyska språket. Jag har nu läst tyska i 4.5 år. Är inne på min sista termin läsandes det. Tyskan är ett riktigt tråkigt språk. Men mycket faschinerande. Några intressanta saker är;

- Det finns 3 former av artikel för bestämd form av substantiv. Der (för manliga), das (för neutrala), och die (för kvinnliga)
- Det heter das mädchen (flickan) och das frülein (fröken typ)
- Efter varje substantiv som är av typen yrke, nationalitet etc så ska man lägga till "in" om det är kvinnligt; normen är alltså manligt.
- Hell betyder ljus.
- De har en sms-förkortning för "vill du gifta dig med mig", något i stil med "WIDUMIHE".
- Blöd (uttalas blöt) betyder dum.

Skriver inte upp fler saker för jag insåg nyss hur otroligt tråkigt det där var. Jag får inse fakta. Jag är en nörd. Och inte en rolig, söt, smart nörd. En knäpp nörd.

Igår mötte jag för första gången min lärare i svenska C. Idag mötte jag för första gången min lärare i rättskunskap och även den nya gruppen i indviduella val.

Första lektionen, den är alltid på samma sätt. Har någon märkt det?

Först så står läraren där, eller sitter, och ser.. ja. Det beror ju förstås på. Men oftast ler läraren lite men är väldigt allvarlig.

"Hm, ja, detta är alltså ...".

Så läser läraren upp klasslistan. Få säger mitt efternamn. De som gör det uttalar det oftast fel.

Sen så presenterar läraren sig. "Ååh, jag heter alltså  Kalle Svensson. Jag började studera.." blablabla. Någon långrandig berättelse om hur han eller hon blev lärare, som ingen egentligen lyssnar särskilt uppmärksamt på.

Så ska alla i klassen berätta något om sig själv. Namn, intresse, och varför man valde detta program eller denna kurs. Samtidigt som de andra kluddar i anteckningsblocket och jag får lätt panik över vad jag ska säga.

Så går läraren igenom kursmålen, och kollar på klockan, och lektionen är över. Kursmålen, de skriver man ju verkligen ner och man minns dem, för de är ju väldigt intressanta.

Det är liksom allt. Man får aldrig lära känna varandra på riktigt, egentligen. Och hur många kommer ihåg det någon annan säger? Jag träffade alltså massa nya elever på rättskunskapen idag. Inte minns väl jag vad de gör på fritiden och vad de heter!

Och läraren. Minns verkligen någon lärare någonting? Förmodligen inte. Om det inte är någon nörd ala ta kort på alla och anteckna. Men ingen gör det eftersom det vore rätt läskigt.

Lära känna lektioner är onödiga. Mjukstart borde vara att slippa lektionen och sova/åka hem istället.